Håll nere höghusen längs Sundet.

Det närmar sig avgörande när det gäller Gröningen i Helsingborg. Kommunen verkar låst vid att det ska byggas ett hotell där. Frågan är om det blir 7 eller 14 våningar.

Hotellplanen på Gröningen är ett av exemplen i Henrik Ranbys artikel med rubriken ”Alla vill till himlen” på Helsingborgs Dagblads kultursidor. Ranby, som var stadsantikvarie i Höganäs under åren 2001-2014, skriver om den pågående stadskampen i att bygga höga hus:

”För politiker och kommunchefer står de för modernitet, investeringsvilja, tillväxt, befolkningsökning, företagarvänlighet – ett slags kvitto på att deras epok bokstavligen når högre än alla andras.”

Henrik Ranby frågar sig hur länge höghuset egentligen kan fungera som modernitetssymbol?

Om detta kan man tycka olika, man kan ju till exempel anse att höga fyrkantiga hus är jättesnyggt. Och att det kan vara trevligt att ta en hiss upp till en bar med Sundsutsikt. Man kan också tycka att det är fint med enstaka höga hus.

Men städerna längs Sundskusten växer nu rekordsnabbt och kommuninvånare som protesterar kallas ofta ”bakåtsträvare.”

Den som vill få perspektiv på stadsutveckling bör också titta bakåt. På1960-talet till exempel. Hur 1960-talets snabbt ökande bilism skövlade stadsmiljöer blev tydligt när William Persson nyligen höll föredrag på Stadsbiblioteket om Helsingborg då och nu. Hans böcker visar gamla och nya bilder från samma plats. På 60-talet blev torgen parkeringsplatser, gator blev genomfartsleder och vackra gamla byggnader ersattes av fyrkantiga lådor. Så fult tänker vi idag, hur kunde de?

William Persson dröjer också vid Magnus Stenbocksstatyn på Stortorget i Helsingborg. Den är en del av stan, bra att ha för studenterna att springa runt och fira examen. När 1800-tal blev 1900-tal ville en växande stad gärna ha en egen ryttarstaty – en symbol för modernitet och tillväxt.

Nu är det istället höga hus längs vattnet som signalerar tillväxt. Det som kallas ”internationella riktmärken” ska ligga där på rad. Helsingborg vill inte vara sämre än Malmö. Ängelholm, Landskrona och Höganäs vill inte vara sämre än Helsingborg.

Men för många välpolerade fasader signalerar istället en ny sorts utarmning. De skymmer den vattenkontakt som skulle framhållas. Och inkräktar på gratis oaser – som Gröningen.

För att undvika det måste vi tänka efter här och nu. Därför är Henrik Ranbys artikel viktig. Och därför har Socialdemokraterna i Helsingborg rätt när de vill att Helsingborg ska ha en policy för arkitektur och konst i offentlig miljö.

”Jag är trött på att man bygger i samma struktur överallt. Kvadratiskt och fyrkantigt”, säger Maria Ward (S) till Helsingborgs Dagblad och efterlyser en diskussion om arkitektur i ett tidigare skede i planarbetet.

Annars står vi snart där och har tappat perspektivet. Tittar yrvaket uppåt och undrar hur det här egentligen gick till.

Ingrid Runsten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s