Den vildaste vilden i Ängelholm sviker väljarna.

I ungefär en tredjedel av landets kommuner finns politiska vildar. Det är personer som har lämnat sina partier men håller fast vid sin plats i fullmäktige. De gör politiken mer oförutsägbar och de sviker väljarna.

Men att en vilde också är kommunalråd är mer ovanligt. Så är det i Ängelholm. Stig Andersson, före detta Engelholmspartist, har ändrat sig igen och vägrar lämna jobbet som kommunalråd.

De politiska vildarnas motiveringar skiftar. De hävdar ofta att de gör rätt i att sitta kvar eftersom de är personvalda. Det gäller till exempel Carina Sällberg, före detta Liberalerna, som håller fast vid sin plats i fullmäktige i Helsingborg.

Det gäller också Stig Andersson. Han hoppade av Engelholmspartiet i december och sade då att han skulle sitta kvar i fullmäktige mandatperioden ut, men lämna uppdraget som förste vice ordförande i kommunstyrelsen samt sin heltid som kommunalråd senast den 30 april.

Han förklarade också att han skulle gå med i Moderaterna, men ändrade sig. När Alliansen och Miljöpartiet försökte ta över makten för en månad sedan med hjälp av Stig Andersson backade han på ett farsartat fullmäktigemöte.

Nu har han ändrat sig igen. Till Helsingborgs Dagblad säger han att han sitter kvar, inte för sin egen skull utan för ängelholmarnas.

”Jag gör mer nytta för ängelholmarna med att sitta kvar än att avgå”, säger Stig Andersson till tidningen.

Det påståendet grundar han på att människor kontaktat honom och bett honom sitta kvar.

Hur många de är vet bara Stig Andersson. Men i kommunvalet i Ängelholm 2014 röstade 26 967 personer. Av dem röstade 3 157 på Engelholmspartiet. Enligt Valmyndighetens uppgifter fick Stig Andersson 209 personröster, vilket innebär att han är personvald.

Men de 209 kryssade trots allt Stig Andersson som en representant för Engelholmspartiet. Numera representerar han bara sig själv.

Den som kandiderar för ett parti borde inte kunna sitta kvar i fullmäktige eller i riksdagen om hen väljer att lämna det partiet. Därför behöver lagstiftningen ses över.

”Som politisk aktiv i Ängelholm skäms jag över att behöva bli förknippad med det här. Det är pajasfasoner.”, säger Robin Holmberg (M), till tidningen.

Och så klart är det pajasfasoner, men ganska allvarligt ändå. Det är sorgligt för alla de lokala politiker – det stora flertalet – som kämpar på för att uppfylla vallöften och i största allmänhet göra ett bra jobb. När vildarna blir fler och tar ut svängarna drabbas förtroendet för den lokala demokratin.

Det är ganska gott, men ändå sårbart. Enligt SOM-institutets undersökningar har de flesta svenskar hyfsat stort och stabilt förtroende för politiker och för demokratin. Men det är betydligt lägre för den kommunala nivån än för riksnivån.

Men det tänker väl inte Stig Anderssson på.

Ingrid Runsten 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s