När kedjan brister

Vårdkedjan. Det är ett inneord i vård- och omsorgvärlden. Insatser som görs allt ifrån insjuknandet via behandling till konvalescens ska hänga ihop.
I den bästa av världar.
Men efter att ha läst Elin Lunners reportage i Helsingborgs Dagblad om det relativt nya hemtagningsteamet i Helsingborg så måste slutsatsen ändå vara att kedjan har sina svagheter.
Och det tycks saknas platser på korttidsboenden.
Nu är det snarare hemvård för alla som gäller.
Men det borde vara individens behov och önskemål som ska stå i centrum.

Naturligtvis ska vistelsen på ett sjukhuset vara så kort som möjligt. När patienten är färdigbehandlad finns ingen anledning att vara kvar där.
Men för att man ska få ut mesta möjliga av vårdinsatserna måste det som kommer efter det akuta skedet också fungera.

Men här brister det ibland. Visserligen tänks det i de rätta banorna. När Helsingborgs stad startade hemtagningsteam i april förra året var det förstås med de bästa avsikterna.
Samtidigt är det kanske ändå så att alla inte kan komma från sjukhus och direkt hem.

HD:s reporter Elin Lunner var med när nyamputerade och blinde Kaj Gunnarsson kom hem efter vistelserna på sjukhus och rehabilitering. Det blev en ganska kaotisk hemkomst.
Hustrun Lena hade bara några dagar innan hemkomsten fått beskedet att maken skulle komma hem. Själva vårdplaneringen skulle göras samma dag som Kaj Gunnarsson kom hem.
Sjukgymnast, arbetsterapeut , sjuksköterska och biståndshandläggare – alla kom på samma gång. Det blev trångt i den lilla tvåan, speciellt som Kaj Gunnarsson nu dessutom är rullstolsburen.

Makarna Gunnarssons berättelser är präglade oro och otrygghet.
En flytt till ett korttidsboende där man under tiden i lugn och ro och gemensamt med makarna kunnat planerat för hemkosten ter sig som ett klart bättre alternativ.

Dessutom tycks det finns onödiga gränser vad gäller själva informationsansvaret. Enligt artikeln ska slutenvården informera om vad som väntar efter sjukhusvistelsen. Men vårdplanering görs inte längre på sjukhuset utan först efter hemkomsten.

Det är som upplagt för att vårdkedjan ska brista.

Det måste gå att arbeta i team över landstings- och kommungränser. Det måste gå att skapa fungerande team som följer patienter och anhöriga under vård- och omsorgstiden.

Det kräver att det finns personal och det förutsätter kontinuitet.

Två storheter som det inom vård och omsorg handskats alltför vårdslöst med under alltför många år.

Lotta Hördin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s