41 dagar kvar till valet: Brandkårsutryckningar förr och nu

I helgen har jag fördjupat mig i den frivilliga brandkårens historia i Viken. Fram till 1968 fanns en sådan i byn, och det var som sagt frivilliga brandmän som skötte jobbet. Alla hade ett vanligt jobb, antingen som anställda eller som egen företagare, men de skulle rycka ut när det brann.

Arbetet gjordes mot en viss ersättning men det rörde sig ändå mest om ideella insatser.

När larmet gick släppte brandmännen allt de hade för händer och tog sig så fort det gick till brandstationen. De som inte hade hunnit fram när brandbilen körde ut fick cykla efter fram till branden.

Men så förändrades brand- och räddningstjänsterna. De små brandkårerna försvann till förmån för en enda i kommunen. Brandmansjobbet blev ett heltidsarbete. 

Ja, det är lätt att bli nostalgisk framför museibilderna. Men det är ett annat samhälle vi lever i idag. Teknik och släckningsmetoder kräver en omfattande utbildning. Brandmansyrket har blivit alltmer komplicerat. 

Vårt sätt att leva har också förändrats. Idag är det vanligt att bo på ett håll och arbeta på ett annat. 

Och vilka arbetsgivare kan eller vill släppa iväg anställda titt som tätt? Produktionstider är tajta, det finns varken tid eller råd för den typen av avbrott, i våra slimmade organisationer.

Men de historiska berättelserna stämmer ändå till eftertanke. Och då i stort om det civila försvaret, som nu håller på att rustas upp igen, vilket HD/Sydsvenskan skildrade i ett större reportage i helgen.

Och det handlar inte enbart om att stå rustade om kriget kommer. Det handlar i stor utsträckning om vilken beredskap vi har när skogsbränder rasar, som nu i sommar. Eller om det skulle bli stora översvämningar. Ja, vad händer med samhället vid långa elavbrott?

Inom brandväsendet finns än idag en viss del av frivillighet kvar i deltidsbrandkårerna. Men under senare år har det larmats om brist på deltidsbrandmän. Det är svårt att rekrytera nya när de äldre går i pension. 

Det är oroande.

Liksom de rapporter som kommer från brandmän runt om i Skåne om en daglig underbemanning. Från ansvarigt håll tillbakavisas kritiken.

Men som sagt, många av våra offentliga inrättningar skulle behöva mer luft i organisationen, för att fungera i alla olika situationer.

Upprustningen av civilförsvaret har lång väg framför sig. Och behövs frivilliga som vill engagera sig.

Det gäller att få medborgarna att ta sitt ansvar och vara villiga att ta på sig olika uppgifter. Binda upp sig och offra en del av sin tid.

Det är inte så modernt längre.

Men den som vågar och ger får säkert rikligt tillbaka – förutsett att organisationer och myndigheter förvaltar idealitet på rätt sätt.

De frivilliga brandmännen i Viken var stolta över sitt uppdrag. Det syns på bilderna som jag stod och tittade på i helgen.

Lotta Hördin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s