32 dagar till valet: Vägra vara en avokado!

En av sommarens utflykter gick till nya Danskt Arkitekturcenter i Köpenhamn och utställningen ”Welcome home”, om boende förr, i dag och framöver. Där hittar jag en delvis annan vision om dagens och morgondagens urbana boende än den som verkar vara rådande på vår sida om Sundet. 

På DAC visas exempel och planer på hur man kan bygga så att olika åldersgrupper blandas. Unga, barnfamiljer och äldre. Hur gemensamma ytor kan leda till nya kontakter, kanske en bonusmormor för den som ingen har på nära håll och ett bonusbarnbarn för den som vill ha ett. 

Där finns också exempel på studentboende som kombinerats med äldreboende. Mot att de gör en viss arbetsinsats får studenterna lägre hyra. 

Det är ett helt annat tänkande än det som verkar vara norm när svenska bostadsområden planeras. Här läser jag i tidningen (HD-Sydsvenskan) att experterna råder människor att planera sitt boende som äldre redan i 50-års åldern. 

Allt fler 55-plus boenden byggs där man förväntas ha det lugnt och skönt med andra som förväntas vara ungefär likadana. Själv var jag lite sen av mig så när jag var 55 hade jag fortfarande tonåringar och tänkte att det kunde kanske vara kul att röra om lite på ett sådant boende. Men avstod för allas skull. 

Istället bor jag kvar där barnen växte upp och gillar när nya barnfamiljer flyttar in runtomkring. Deras ungar gör ungefär vad våra gjorde i samma ålder. Och aldrig ska jag gnälla på en bandyboll i rabatten även om den kapar en tulpan. 

Här kommer det allvarliga med åldersfixeringen: I Sverige finns stora möjligheter till individuell frihet. Samhällets trygghetssystem ger möjlighet till stor självständighet. Ändå är vi som besatta av att dela in människor i kategorier som ska tillskrivas  gemensamma egenskaper och behov.

Det – om något – begränsar den individuella friheten och är ett slöseri på mänskliga resurser. 

Några exempel: Unga som misslyckats som tonåringar i gymnasiet är arbetslösa i långt större utsträckning än andra unga. Vilket riskerar att leda till psykisk ohälsa. De måste få backa och få en gymnasiechans till. 

Kvinnor är mer sjukskrivna än män och det gäller speciellt kvinnor i 30-års åldern. De har det ofta extremt jobbigt med barn, huvudansvar för hemarbetet och heltidsjobb på det. Om de istället väntar lite med det ena eller det andra, riskerar de att anses för ”gamla”. Lösning: Jämstäldhet och större flexibilitet i arbetslivet och i synen på vad som är rätt ålder för jobbet. 

Och så var det poltiken. Efter 65 är det svårt. Åtminstone om man vill till riksdagen. SVT:s genomgång nyligen visade att medan 26 procent av Sveriges väljare är 65 år eller äldre, så är det bara Kristdemokraterna som är i närheten av en representation som motsvarar detta. 25 procent av KD:s kandidater har uppnått den åldern. Därefter kommer Liberalerna med 24 procent, Vänsterpartiet med 17 procent, Miljöpartiet med 15 procent, Sverigedemokraterna med 12 procent och även Centerpartiet ligger på 12 procent, Moderaterna har 11 procent och Socialdemokraterna har 7 procent. 

För ordningens skull: Även unga kan representera äldre, de individuella egenskaperna är viktigast. Men lite märkligt är det. Speciellt gäller det siffran för Socialdemokraterna. 

Om en avokado, som är känslig när det gäller mognad, sägs det ibland så här: Inte än, inte än, NU – ät mig, för sent!  Om en person i ett åldersfixerat samhälle: För ung, för ung, GÖR ALLT NU, för gammal, för gammal! 

Vägra vara en avokado! 

Ingrid Runsten 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s