25 dagar kvar till valet: Besinningens svåra konst

Just nu läser jag Roslings bok ”Factfulness”. Ja, den bok som Hans Rosling skrivit tillsammans med sonen och svärdottern, Ola Rosling och Ann Rosling Rönnlund.

Det är en enastående genomgång av hur världen faktiskt blivit så mycket bättre på så många områden.

Men Hans Rosling såg ju inte världen i enbart siffror.

Han skriver också insiktsfullt om både vår rädslor och om medias behov av dramatik.

I spåren av de många bilbränderna på flera platser i Sverige kan det vara nyttigt att ta del av Roslings insikter och kunskap. Han ställer krav på men är också förlåtande gentemot människonaturen.

Vi blir instinktivt rädda och upprörda och drar därmed lätt förhastade slutsatser när något förfärligt inträffar.

Och säg den som inte direkt började tänka i banor som liknade något av konspirationsteorier efter de många bilbränderna. Jag gjorde det också det för en kort stund. ”Är det någon som vill ”manipulera” valet?”, hann jag tänka.

Hans Rosling skriver om det han kallar ”rädsloinstinkten”. Till exempel har antalet dödsfall på grund av katastrofer minskat väldigt mycket sedan 1930-talet. Och även om man som i Hans Roslings fall har alla fakta på bordet kunde också han drabbas av en omedelbar rädsla när till exempel en jordbävning inträffat.

Så här står det att läsa i boken: ”När kameran sveper över kvarlevorna efter döda barn som dras fram ur bråten blockeras nämligen min intellektuella förmåga av rädsla och sorg. I det ögonblicket kan inget diagram i världen påverka mina känslor, inga fakta kan trösta mig. Att i ett sådant ögonblick hävda att ”det blir bättre” vore att trivialisera offrens och deras familjers ohyggliga lidandet. Det vore omoraliskt. I sådana situationer måste vi glömma de stora sammanhangen och göra allt vi kan för att hjälpa till.”

Och Rosling fortsätter:

”Fakta och stora sammanhang får vänta tills faran är över. Men sedan måste vi återupprätta vår faktabaserade uppfattning om världen. … Det vi är mest rädda för är nämligen – tack vare framgångsrikt internationellt samarbete – just det som orsakar minst skada nuförtiden.”

Men att skaka av oss vår första och omedelbara rädsla och därefter ta in fakta – det tycks vara som en inte helt lätt övergång. De första intrycken etsar sig kvar. 

Enstaka och fatala misstag inom till exempel vården blir de som får karaktärisera hela tillståndet för vårt sjukvårdssystem.

Hur kan vi både fokusera och försöka rätta till problem men ändå inte dra allt över en kam?

Bortsett från olika konspirationsteorier om att bilbränderna kunde vara igångsatta av grupper både på den yttersta vänsterkanten och den yttersta högerkanten så är det också obegripligt när kandidater i valet, som Ann Heberlein till exempel, skriver att det är dags att sluta gulla med förortsgängen.

Vem har gullat med dem?

Människor som begår brott, oavsett var de bor eller kommer ifrån, ska dömas för sina olagliga handlingar. Är det någon som hävdat motsatsen, agerat i motsatt riktning?

Men det i sig förtar ju inte det faktum att gängproblematiken inte bara löses om alla som begår kriminella handlingar sätts i fängelse.

Man måste givetvis också arbeta förebyggande.

Det är inte att dalta med unga människor.

Det är att förstå att problemet är komplext och om man vill hitta en hållbar och långsiktig lösning så krävs det många och olika åtgärder.

Lotta Hördin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s