Dags att skrota bypolitiken

Jag gissar att jag sammanlagt skrivit spaltkilometer om infrastrukturfrågor över Sundet under mina nästan 40 år som journalist på Helsingborgs Dagblad.
Och även om det ännu inte finns en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör så har det tagits andra viktiga kliv framåt för att binda samman Danmark och Sverige. År 2000 stod Öresundsbron klar. Den knöt Köpenhamn och Malmö samman, men den gynnade förstås hela Skåne och Själland, och mer därtill.

Men det behövs fler fasta förbindelser.
Frågan är bara var.

Tyvärr bedrivs de här frågorna som rena bypolitiken.
Helsingborg vill ha en HH-förbindelse. Malmö och staden Köpenhamn vill ha en metro mellan städerna. I Landskrona lobbar politikerna för Europaspåret, en fast förbindelse mellan just Landskrona och centrala Köpenhamn.
Och i Danmark har politikerna fullt upp med att ro det redan kraftigt försenade Fehmarn bält-projektet i land. Samtidigt som jylländarna trycker på för en fast förbindelse mellan Jylland och Själland.

För att kunna fatta beslut om infrastruktur krävs att ansvariga politiker förmår att höja blicken utöver den egna kommunen, och rentav det egna landet. Det är stora och kostsamma projekt när broar och tunnlar ska byggas. Förutom pengar kräver det en långsiktighet och ett gott hum om vad framtidens teknik bär i sitt sköte. Samt hur politiska mål om till exempel minskade utsläpp ska kunna realiseras. Klimatfrågorna måste gå hand i hand med infrastrukturfrågorna.

Men tyvärr syns alltför lite om detta i debatten och i det politiska arbetet.

EU:s järnvägskoordinator, den irländske EU-politikern Pat Cox, besökte nyligen Malmö och konferensen Fehmarn Belt Days. Hans uppmaning till politikerna i Öresundsregionen bör alla inblandade lyssna på: ”Regionen måste bestämma sig vilket av projekten som är starkast på båda sidor av Sundet.”

Cox har givetvis helt rätt.

Det här är en fråga som skadas av bypolitik. Den måste upp på ett högre plan.

I dagens Helsingborgs Dagblad skriver trafikkonsulten Mats Améen att ännu en ny järnvägsförbindelse mellan Malmö och Köpenhamn kan behövas. Och att en sådan inte bara skulle gynna de båda städerna utan påverka infrastrukturen i hela regionen och i flera länder.

Det är naturligtvis det synsättet som måste genomsyra infrastrukturfrågorna.
De är för stora för att bedrivas utifrån så snäva perspektiv som enbart två städers omedelbara behov utgör.

Lyssna på Pat Cox. Han kanske rentav skulle kunna fungera som en enande och pådrivande kraft i diskussionerna om en gemensam framtida utbyggnad av infrastrukturen i Öresundsregionen.

Lotta Hördin

Några doser politisk optimism. 

Allting är inte så nattsvart som det ibland låter från de största partierna i den svenska politiken. Socialdemokraterna och Moderaterna varken behöver eller borde tävla med Sverigedemokraterna i att måla landets tillstånd i mörka färger. SOM-institutets nya undersökning ger en något ljusare bild. Den visar också att svenska väljare är trötta på blockpolitiken. 

Fler än tidigare år ser positivt på landets ekonomi och förtroendet för polisen har ökat något. För sjukvården är det fortsatt högt. Det vi främst oroar oss för är miljöproblem och klimatförändringar. 

Dessutom finns ett stort förtroende för vår demokrati (76 procent) och även ett något ökat förtroende för politiker (39 procent), även om man skulle önska att det varit ännu större.  

Undersökningen visar också att många väljare vill se en blocköverskridande regering efter nästa val. Det gäller 39 procent, medan endast 13 procent tror på en alliansregering och endast tio procent på en rödgrön regering. 

Politiker bör tolka siffrorna i SOM-undersökningen som en uppmaning att vara mer visionära och idédrivna i politiken, att våga lägga in en dos framtidsoptimism. 

Men också att ta väljarnas frågor på allvar, det finns problem som behöver lösas inom områden som integration, skola och sjukvård. Och driva på i klimatpolitiken, både lokalt, nationellt och globalt. 

SOM-undersökningens resultat borde också fungera som en uppmaning att höja sig över blockpolitikens förlamning. Som Centerpartiet faktiskt gör när man nu stöder regeringens lagförslag för att fler ensamkommande unga som drabbats av långa Migrationsverkets långa handläggningstider ska få en chans till studier och arbete i Sverige. 

Som Centerledaren Annie Lööf säger till TT:

”Centerns linje har länge varit att de unga som var minderåriga när de kom, och som drabbats av Migrationsverkets långa handlägggningstider, ska ha en ny chans. Nu är det det här förslaget vi har att ta ställning till och då väljer vi att släppa igenom det.”

Lagförslaget är långt ifrån perfekt, det har fått skarp kritik av Lagrådet. Men det har också tidigare tillfällig lagstiftning på migrationsområdet fått. 

Centern visar här både att principer går före blockpolitik och att man måste kunna kompromissa. Samt att det ena inte utesluter det andra. 

Det ger i varje fall mig en känsla av politisk optimism. 

Ingrid Runsten 

En grupp som går som tåget

Jag är sedan en tid tillbaka med i Facebeook-gruppen ”Tågsemester”. Och jag är verkligen inte ensam om det. Nästan 14 000 har gått med i denna grupp som är full av tips på hur man kan ta tåget till främst olika platser i Europa. Men det finns också de som vill ha tips på hur man kan ta sig till Kina eller Indien med tåg. Också dessa mer äventyrliga resplaner är det kul att läsa om.

Det är väldigt inspirerande att ta del av människors semesterplaner med tåg. Några vill resa till de svenska fjällen, andra till Spanien. En del vill resa runt och passa på att besöka flera storstäder i Europa.
Interrailkortet lockar och är inte längre en ungdomsgrej. Nu köper barnfamiljer och seniorer kortet som kan göra tågsemestern billigare.

Anledningen till att den här gruppen blivit så stor och växt så snabbt på kort tid är att fler vill ta tåget för miljöns bästa.

Men tågresenärerna har det inte lika lätt som flygresenärerna. Det är snårigt att hitta rätt bland olika tågbolag. Det är inte lätt att förstå om man måste ha platsbiljetter eller ej. Ja, det saknas helt enkelt ett enkelt bokningssystem över landsgränserna.

Företag som specialiserat sig på att hjälpa tågresenärer med just detta har fått mycket att göra…

För intresset för att ta tåget verkar ha ökat. Fördelarna är många.

Visst det tar längre tid. Men stationerna ligger centralt och är därmed lätta att nå. Ett tågbyte med några timmars väntetid kan kan med fördel spendera i en intressant stadskärna.

Själva resandet blir en del av semesterupplevelsen. Att det tar tid att ta sig till Spanien från Sverige kan helt enkelt ge mervärde.

Naturligtvis letar tågresenärerna fördelaktiga biljettpriser men ändå är det förvånansvärt sällan som priset nämns i trådarna. Ett bättre miljöval tycks väga tyngre.

Och när jag läser om alla dessa tågsemesterplaner så tänker jag på den politiska debatten som föregått den nu införda flygskatten.

Om Sverige ska nå klimatmålen måste också flyget vara med och bidra. Det är inget konstigt med det. Det tycks svenska folket också inse.

Enligt en Sifoundersökning som gjorts på uppdrag av Svenska Dagbladet är 48 procent av de tillfrågade ”mycket positiva” eller ”ganska positiva” till flygskatten. 33 procent är mycket eller ganska negativa. 18 procent svarade inte.

Många är alltså positiva. Så är ju också skatten rätt modest. 60 kronor mer på en flygresa inom EU. 250-400 kronor på en långresa med flyga.

Mot den bakgrunden är det märkligt att detta kan bli en så stor stridsfråga mellan regeringen och allianspartierna. Ja, att Centerpartiet, som ändå är ett grönt parti, är beredd att ta en sådan strid.

Det hela ger en bild av att det i alla frågor och till varje pris ska opponeras. Men det är inte i detaljerna som den politiska striden ska stå. Den ska stå om vilken samhällsmodell som föredras, vilka de stora verkligt skiljande frågorna är.

Om det blir otydligt och tjafsigt blir väljarna förvirrade. Risken för att de tröttnar är stor. Och det verkligt farliga är att den här typen av strider om ”småsaker” leder till ett ökat förakt för demokratin och politikerna.

Lotta Hördin

Tyvärr. Ett sista nej till folkomröstning.

22.30 på tisdagkvällen, efter en lång debatt, röstade ett djupt oenigt fullmäktige nej till en folkomröstning om Landborgsgaraget. Förslaget föll med 36 röster mot och 29 för.

Det speglar den stora politiska oenigheten kring projektet. Just det som gör att det hade varit lämpligt att rådfråga väljarna i en folkomröstning.

En kommun kan besluta att hålla en rådgivande folkomröstning, antingen som ett resultat av ett folkinitiativ eller på eget initiativ. För att ett folkinitiativ ska föra frågan till fullmäktige krävs underskrifter från minst tio procent av de röstberättigade, i Helsingborg betyder det drygt 10 000.

Insamlarna fick ihop fler namn än så, men antalet godkända namnunderskrifter nådde ändå inte upp till de formella kraven. Ett skäl var att en del inte hade angett personnummer.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet har motionerat om att istället hålla en folkomröstning om Landborgsgaraget på fullmäktiges initiativ. Och det var dessa motioner som behandlades på tisdagens sammanträde.

Men det blev inte bara en diskussion för och emot folkomröstning. Det blev en diskussion om Landborgsgaraget som helhet. Och den avslöjade en allt större tveksamhet.

Flera ledamöter varnade för att opinionen mot garaget växer och för att tilliten till politiken och det demokratiska systemet kan skadas.

”Vad vill vi med staden, hur ska vi utveckla stadskärnan, vilken plats ska bilen ha? Det är sådant vi skulle kunna diskutera inför en folkomröstning”, sade Jan Björklund (S).

Flera pekade på osäkerheten kring kostnader och tekniska lösningar. Kring just platsen, den mycket speciella Landborgen.

”Professionen har pekat ut Landborgen som den bästa platsen för garaget. Och med det är jag nöjd och trygg”, sade Maria Winberg-Nordström (L).

Det är att göra det lätt för sig som politiker. För det är naturligtvis i fullmäktige som ansvaret för ett av Helsingborgs största projekt ligger.

Själv var jag tidigare försiktigt positiv till Landborgskopplingen. Men bara om den verkligen skulle bli just en koppling. Det vill säga om den kombinerades med en ambitiös plan för mindre biltrafik i city.

Men det finns ingen sådan plan och därmed faller hela idén. Faktiskt verkar en del partier inte alls speciellt intresserade av att minska biltrafiken i centrum. Och kopplingen blev ännu mer av bara ett garage när det nyligen stod klart att det inte kommer att vara möjligt att cykla igenom.

Tisdagskvällens långa debatt visade tydligt att det finns många frågetecken kring projektet. Och den visade på den stora splittringen i fullmäktige. En knapp majoritet vill bygga garaget. En knapp majoritet sade nej till en folkomröstning.

Ingrid Runsten

 

Hoppsan, det fattas visst något här!

Ibland blir det inte riktigt som det var tänkt. Eller också fattas något väsentligt i resonemanget.

Här är två aktuella Helsingborgsexempel:

Landborgskopplingen som tråkigt nog tappat en del av kopplingen och därmed blivit mer av vad det ju faktiskt huvudsakligen är – ett garage.

Av en artikel i Helsingborgs Dagblad framgår att det inte fungerar tekniskt att bygga en cykelramp – det blir för brant och för snävt. Den som vill ta cykeln genom Landborgen får använda rulltrappa eller hiss.

Det är inte en liten detalj. Det är en av de bärande idéerna bakom projektet som nu inte längre håller.

Det är bara att vänta och se – och hoppas – att inga fler tekniska missberäkningar gjorts.

Och så är det Centerpartiet i Helsingborg som har presenterat sitt ”närodlade” valmanifest för Helsingborg.

Närodlat kanske, men uppenbarligen inte ekologiskt odlat. För i en tid när allt fler verkligen vill äta ekologiskt vill C i Helsingborg att det inte längre ska vara ett krav att det odlas ekologiskt på stadens mark.

Helsingborgs stad är bäst i nordvästra Skåne och nästbäst i Skåne på att servera ekologiskt på förskolor, skolor och vårdboenden. Men får C bestämma ska det odlas på annat håll.

Centern – ett miljöparti som inte vill odla ekologiskt. Ett klimatparti som inte vill ha flygskatt!

Ingrid Runsten 

 

 

 

 

Låt det våras för tågen

Sedan Hallandsåstunneln blev klar har tågresan till Göteborg blivit snabbare. Bara en timme och 40 minuter med SJ:s snabbtåg från Helsingborg. Strax över två timmar med Öresundståg. Det är ett tidsmässigt bra alternativ till bil på E6.

Men så är det priset. Över 600 kronor för två med Öresundståget, det blir 1200 kronor tur och retur. Onekligen frestande att ta bilen. Istället har jag tur på SJ:s biljettsida och får biljetter fram och tillbaka för 740 kronor för två.

Ska fler ta tåget måste det vara konkurrensmässigt både prismässigt och tidsmässigt. Tågen måste vara pålitliga. Och när de inte är det är det oftast vare sig Skånetrafiken eller SJ:s fel. Spåren räcker inte längre till för alla tåg. Det krävs politiska beslut för att stärka tågtrafiken. Och för att sätta mer gods på järnvägen så att de som måste ta motorvägen kan göra det utan att hamna i långa köer och i trafikfarliga situationer.

För det viktigaste är inte längre att ändra folks attityder. Det är till stor del redan gjort. I februari presenterade Region Skåne en klimatenkät som visade att en stor majoritet av de tillfrågade – över 90 procent– oroas över klimatförändringarna. De flesta är beredda att ändra sina vanor, speciellt om det blir billigare och enklare.

Över 70 procent kan tänka sig att gå, cykla eller åka mer kollektivt. Över 60 procent vill ta tåget istället för flyget när valmöjlighet finns.

Bollen ligger hos politikerna som måste våga satsa på tågtrafiken.

Den 1 april införs flygskatt i Sverige. Det är fullt rimligt. Vad regeringen nu borde göra är att i vårens infrastrukturproposition satsa på utbyggnad av snabba höghastighetståg, för farter upp till 320 km/h, även om investeringskostnaderna är högre. Enligt Trafikverket blir i gengäld underhållskostnaderna lägre än med mer traditionell banvall.

Med snabba snabbtåg blir järnvägen verkligt konkurrenskraftigt i förhållande till flyget samtidigt som lokala och regionala spår avlastas.

Tillbaka till Västkustbanan, några år in på 2020-talet har hela sträckan dubbelspår. Helsingborgs Dagblad skriver om hur förarbeten nu har startat mellan Ängelholm och Helsingborg.

Hela sträckan utom sista lilla biten genom Pålsjö skog. Det krävs att dubbelspåret går i en tunnel under norra Helsingborg för att skydda Pålsjö skog. Beslut under våren kanske? Här måste Helsingborgs stad pressa på.

Ingrid Runsten

Ja, men klimatet då?

Socialdemokraterna har presenterat sin valstrategi inför höstens val. Till de traditionella S-frågorna jobb och välfärd läggs nu lag och ordning samt integration och migration. Nu väntar samtal med väljarna via främst dörrknackning men även via nätet.

Viktiga frågor javisst. Novus brukar mäta vilka partier som väljarna tycker har den bästa politiken i olika sakfrågor. Och i mätningen för några månader sedan var, enligt Sveriges Radio,  förtroendet störst för S när det gällde sjukvård och äldrevård medan M ledde när det gällde lag och ordning.

Det är alltså troligt att Moderaterna hissar samma frågor som S. Där ska kampen stå.

Men klimatet då? Klimatpolitiken är inget som de två största partierna kan överlåta till Miljöpartiet eller Centern och därmed räkna in i sitt lag, sitt block. Klimatpolitiken är i högsta grad en angelägenhet för de två största partierna. Det är en global fråga, men i också nationell. Det är, som bekant, enskilda länder som ska fylla Parisavtalet med konkret innehåll.

Ingrid Runsten