Maktspelet som skadar den skånska vården 

Att ta del av HD-Sydsvenskans opinionsundersökning för Region Skåne är ganska dystert. Först känns det mest som en gäspning, det är ju rikstrenden rakt upp och ner. Moderaterna står och stampar, Socialdemokraterna tappar och Sverigedemokraterna ökar. Inget block kan få egen majoritet. SD stärker sin vågmästarroll. 

Om det var val idag skulle Alliansen i Region Skåne få 37,9 procent enligt tidningens Novusundersökning. Det nuvarande rödgröna blocket skulle, om också Vänsterpartiet räknas in, komma upp i 39,1 procent. Och SD skulle få 19,6 procent. Det kan alltså bli som det är nu med ett svagt minoritetsstyre, bortsett från att SD kommer att vara ännu starkare. 

I det här läget kunde de skånska regionpolitikerna från alliansen och från de rödgröna ha sagt att vi ska göra allt för att forma ett stabilt blocköverskridande samarbete för våra gemensamma mål: förbättra primärvården, minska köerna, öka vårdplatserna och få de anställda att trivas och vilja stanna. Vi ska sluta omorganisera vart fjärde år och sluta hatta mellan privat och offentligt. 

Gör de det? Nej, tyvärr. 

Till HD-Sydsvenskan säger Moderaternas gruppledare Carl-Johan Sonesson att han inte är så intresserad av att samarbeta med Miljöpartiet. Han vill ha ett renodlat alliansstyre. Och avvisar också samarbete med SD – vilket är välkommet. 

Regionstyrelsens ordförande Henrik Fritzon (S) vill styra vidare med Miljöpartiet men hoppas på en bredare koalition än idag, där även några mittenpartier ingår. 

SD:s gruppledare Partik Jönsson drömmer om ett samarbete med S eller med M, men tänker i annat fall göra det mesta av en stärkt vågmästarroll. 

Ett komplicerat maktspel kan alltså väntas i korridorerna i regionhusen i Malmö och Kristianstad efter valet där dörrar ska stängas och eventuellt öppnas. Kanske spännande för de direkt inblandade, men inget bra för den skånska vården. 

Många väljare känner inte till vilka som är regionpolitiker och inte heller att de har ett stort och avgörande ansvar för sjukvården. Och ändå har undersökning på undersökning visat att det är väljarnas viktigaste fråga. 

Vad HD-Sydsvenskans opinionsundersökning framför allt visar är hur starkt rikstrenden slår igenom. Väljarna tycker att sjukvården är superviktig och de lyssnar på vad partiledarna säger. Inte så mycket på Sonesson eller Fritzon. 

Det finns de som försvarar landstingens och regionernas sjukvårdsansvar med att de befinner sig närmare väljarna. Men det är enbart en geografisk närhet. Det är tvärtom ett demokratiskt problem att okända politiker på en nivå som väljarna ofta saknar kunskap om har ansvar för väljarnas viktigaste fråga. 

Det är ett argument för att avskaffa landstingens/regionernas sjukvårdsansvar. Det andra är att den svenska vården glider isär och är allt mer olik i olika delar av landet. 

Så flytta ansvaret för väljarnas viktigaste fråga från regionhusen till riksdagen. 

Ingrid Runsten 

Dags att skrota bypolitiken

Jag gissar att jag sammanlagt skrivit spaltkilometer om infrastrukturfrågor över Sundet under mina nästan 40 år som journalist på Helsingborgs Dagblad.
Och även om det ännu inte finns en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör så har det tagits andra viktiga kliv framåt för att binda samman Danmark och Sverige. År 2000 stod Öresundsbron klar. Den knöt Köpenhamn och Malmö samman, men den gynnade förstås hela Skåne och Själland, och mer därtill.

Men det behövs fler fasta förbindelser.
Frågan är bara var.

Tyvärr bedrivs de här frågorna som rena bypolitiken.
Helsingborg vill ha en HH-förbindelse. Malmö och staden Köpenhamn vill ha en metro mellan städerna. I Landskrona lobbar politikerna för Europaspåret, en fast förbindelse mellan just Landskrona och centrala Köpenhamn.
Och i Danmark har politikerna fullt upp med att ro det redan kraftigt försenade Fehmarn bält-projektet i land. Samtidigt som jylländarna trycker på för en fast förbindelse mellan Jylland och Själland.

För att kunna fatta beslut om infrastruktur krävs att ansvariga politiker förmår att höja blicken utöver den egna kommunen, och rentav det egna landet. Det är stora och kostsamma projekt när broar och tunnlar ska byggas. Förutom pengar kräver det en långsiktighet och ett gott hum om vad framtidens teknik bär i sitt sköte. Samt hur politiska mål om till exempel minskade utsläpp ska kunna realiseras. Klimatfrågorna måste gå hand i hand med infrastrukturfrågorna.

Men tyvärr syns alltför lite om detta i debatten och i det politiska arbetet.

EU:s järnvägskoordinator, den irländske EU-politikern Pat Cox, besökte nyligen Malmö och konferensen Fehmarn Belt Days. Hans uppmaning till politikerna i Öresundsregionen bör alla inblandade lyssna på: ”Regionen måste bestämma sig vilket av projekten som är starkast på båda sidor av Sundet.”

Cox har givetvis helt rätt.

Det här är en fråga som skadas av bypolitik. Den måste upp på ett högre plan.

I dagens Helsingborgs Dagblad skriver trafikkonsulten Mats Améen att ännu en ny järnvägsförbindelse mellan Malmö och Köpenhamn kan behövas. Och att en sådan inte bara skulle gynna de båda städerna utan påverka infrastrukturen i hela regionen och i flera länder.

Det är naturligtvis det synsättet som måste genomsyra infrastrukturfrågorna.
De är för stora för att bedrivas utifrån så snäva perspektiv som enbart två städers omedelbara behov utgör.

Lyssna på Pat Cox. Han kanske rentav skulle kunna fungera som en enande och pådrivande kraft i diskussionerna om en gemensam framtida utbyggnad av infrastrukturen i Öresundsregionen.

Lotta Hördin